Ikväll mår jag inte bra.. jag känner mig tom, jag vill inte vara själv, men jag är Ensam. Fast jag har folk runt omkring mig så e jag ensam..Någonting i mitt liv fattas, inte bara han, utan något annat...men vad? Något tynger mig hela tiden och såhär har jag inte haft det på länge. Varför nu? När den personen som kan få mig att känna annorlunda inte kan vara här? Eller så beror det på just det...

Jag har fått ont i magen ikväll, väldigt ont. Jag vet inte om det är min endo eller mitt psyke.

Just nu hade jag bara velat ha en plats att rymma till, där jag kan få sysselsätta mig till max och inte få en chans att tänka på det jag kommer hem till.

Några kvällar nu har jag bara gråtit...sitter rakt upp o ned i sängen o lyssnar på musik, sen börjar jag störtböla. Den här gången kan jag inte gnälla på någon hormonbehandling, detta e inte mina hormoner, utan något helt annat!

Jag längtar till honom, och antagligen också till ett annorlunda liv.

  Jag saknar dig så, känns som att veckorna blir till år, finns ingen som förstår. Ingen som kan läka mina sår. Vi har gått igenom det mesta, som inte skulle funkat för dom flesta, det enda som jag känner och vill är att ha dig här nära intill.  

Såg en bit av Teen Mum 2 idag. Ursäkta, men det finns verkligen vrickade människor! Ena unga pappan vägrade lämna sin son + mammans grejer till mamman för att hon inte gav honom pengarna hon var skyldig han, direkt. Vore jag den mamman skulle jag störtat in i lägenheten, om jag så va tvungen att putta bort pappan och tagit mitt barn med mig! Så galen som han är skulle han nog lätt kunna ta barnet och sticka. Grrrr...blir så sur på vissa föräldrar!

Tack för mig, nu har jag gnällt lite!