Hej allihopa!

Jag hoppas ni haft en bra helg och att er vecka blir bra!:)

Själv har det inte alls varit bra, då jag har både magsmärtor och kraftig depression just nu. Därför har jag inte orkat vara så särskilt aktiv i bloggen min heller. :/ Ursäkta!:$ Här säger jag att jag ska vara aktiv, så är jag inte det. Men det är väl så det är. Ibland skriver man för fullt varje dag men ibland behöver man den där lilla pausen.:)

Det är i alla fall otroligt skönt med sommarlov nu, så man bara kan försöka hitta tillbaka och stå på benen igen. Detta tillstånd hade jag aldrig klarat av skolan på också. Det hade aldrig fungerat. Så jag kan ju hoppas att det försvinner snart...

I mitten av Juli ska jag ringa min Gynekolog och hoppas då på att få en snabb tid,som han skulle göra allt för att jag skulle få.

Där ska vi även diskutera om Endometrioskliniken i Malmö! Jag har även varit inne och läst mycket om den och också läst en artikel om en ung tjej med Endometrios som går där.

Tycker det låter helt fantastiskt! Precis vad jag behöver! Att pendla kan jag ta, bara jag får rätt hjälp!

Det handlar inte bara om mediciner utan om så himla mycket mer.

Min och min pojkväns relation påverkas så himla mycket av allting. Både för min Endometrios och för min Bipolaritet. Jisses alltså.  

Om det är någon som har erfarenheter kring Endometrios kliniken så skriv gärna, jag tar hemskt gärna emot era historier i så fall. :)

Nu ska jag gå och titta på tv och kurra ihop mig.

Kramizar!

Bjuder på lite nytagna bilder, bara sådär. För det är ni ju super intresserade av *öööhöhö*.   

Så vad har då hänt på senaste tiden?

Min Endometrios har definitvt blivit värre. Jag gick ju på Provera när jag fick min diagnos. 6 månader och det gick faktiskt hyfsat bra. Sedan gick vi över till P-piller, för det sägs att det ska styra upp sjukdomen också. Men där bröt helvetet löst! Fick återigen börja med Provera. Den här gången var det inte så enkelt, så klart. Den bet inte alls på sjukdomen, och jag mådde bara sämre och sämre. Visste inte var jag skulle ta vägen, och bara grät mest än något annat. Tillslut bestämde jag och min gynekolog att nu ska jag börja med någonting som heter Visanne. Det är en dyr medicin, och den är rätt så ny på "marknaden". Så sen knappt två månader tillbaka är det den hormonbehandlingen jag har gått på. Jag blöder inte,vilket är bra, men tyvärr har jag hittills väldigt ont i magen ofta. Känner mig också väldigt slö,trött och som om jag jämt är sjuk i kroppen. Det där med trötthet är också min bipolaritet som spelar in. Och hela min kropp har förändrats sen medicinerna. Jag är alldeles plufsig, blek utan smink, och brösten liknar en gravid kvinnas bröst.

Ja, bipolaritet, ja! Under tiden jag varit off på den här bloggen, har jag ju fått en ny diagnos. Bipolär Sjukdom typ 2. Fick den i februari månad när jag först mått hur jääääkla bra som helst och livet lekte och jag var så jäkla bra! Sedan åkte jag ner i djupaste depression du kan tänka dig, och blev självmordsbenägen och riktigt jävlig,otrevlig,ångestfylld,drog mig undan från omgivningen, klantade mig i skolan,fick för hög frånvaro eftersom att jag fick en socialfobi med,så skolan och människor skrämde slag på mig. Sov enbart tre timmar ungefär. Var uppe hela nätterna och panikångest attacker var min vardag. Omgivningen fick mig tillslut att söka upp psykiatrin. Först var jag tvungen att gå genom vårdcentralen. Förklarade hela min historia för min husläkare, och han skrev ner allting, stirrade på mig och sa att jag skulle få en akut remiss till psykiatrin. Japp, två veckor senare fick jag en kallelse till en överläkare. Överläkare? Va fan. Skulle jag inte prata med en psykolog eller? Ööööh.

Min överläkare började fråga mig om flera år tillbaka i tiden, om jag varit sådär sprudlande glad,med jätte bra självförtroende och känslan av att jag var skitbra. Jadå, det hade jag ju. Och sen frågade han om depressionen. Ey, detta har varit min vardag hela tonåren.

Fick då blanketter jag skulle fylla i. För varje fråga jag svarade på insåg jag mer och mer att någonting är jävligt fel här. Kände mig alldeles gråtfärdig. Det var ju jag på den här blanketten!

När jag var färdig med allt detta, så fick jag uppkört i huvudet att jag är Bipolär. Han försökte förklara vad det var men alla meningar var helt osammanhängande för mig. Alla tankar rusade i huvudet och jag fattade inte vad fan han snackade om mer än att det var en psykisk sjukdom och att jag behövde medicin. Detta tog mig väldigt hårt och jag grät när jag kom ut ifrån rummet, till mamma. Allt brast när jag såg henne. Blev helt besatt av att gå ut på nätet och läsa om sjukdomen. Jag ville veta vad det var med mig och förstå! Blev medlem på bipolarna också och började få kontakt med lite folk som var i samma situation och lika förvirrade som jag.

Jag har fortfarande inte lärt mig hantera min sjukdom, men börjat förstå vad det handlar om i alla fall. Jag kan fortfarande inte kontrollera tankar,beteenden och så vidare. Men det kanske kommer en dag.

Just nu hjälper inte medicinen jag går på, och vi håller på att höja och höja den hela tiden. Huaa. Får hoppas att jag en dag kan få uppleva ett friskt liv både fysiskt och psykiskt.

Just nu har jag den dåliga perioden av depressioner,panikångest och mycket mer. Den här gången har jag en speciell typ av depression som gör att jag äter mycket mer, är mycket mer sötsugen, sover mycket mycket mer än vad jag borde och så vidare.

Nej nu ska jag inte tjata om detta mer. Ni kommer förstå med tiden vad det handlar om, genom mina inlägg.

Jag har nu bestämt mig för att fortsätta blogga här. My showroom var ingenting för mig. Jag bloggar om min vardag, min sjukdom Endometrios och numera även min andra sjukdom Bipolär Syndrom. Vad kan jag göra på en modesida då? Nej jag får inte ut det jag vill på den bloggsidan. Så här är jag igen!:)